Bussen stannade. Jag tittade yrvaket upp i taket och såg nattbelysningen slockna. Ljudet av motorn varvades ner och allt blev knäpptyst. Var klockan redan tre?! Hade jag verkligen sovit i fyra timmar? Jag tittade upp på klockans rött lysande siffror. Ett! Ska de redan byta chaufför?
"Bussen brinner. Alla måste ut! NU!"
Mina ögon spärrades upp. Mina muskler blev till spaghetti. Mitt hjärtas slag tredubblades i takt. Mina händer började skaka. Lungorna lät mig inte andas. Vad gör man när det brinner? Ska jag sitta kvar? Ska jag gå ut? Det kändes som att hjärnans alla funktioner stängdes av och jag blev sittandes i mitt säte. Ett par sekunder passerade innan jag ens kunde tänka ut vad man gör när det brinner. Jag reste mig från mitt säte och tog två steg framåt i gången. En röst bredvid mig sa åt mig att ta på mig skorna. Jag sträckte mig direkt efter mina skor och började med skakiga händer försöka att dra upp skosnörena. Folk sprang förbi mig i mittgången medan jag kämpade med att hitta min andra sko i det totala mörkret. Jag hittade skon, men insåg till slut att det var slöseri med tid att försöka ta på mig den också eftersom jag hade råkat sätta den första skon på fel fot. Jag plockade upp skon och ställde mig upp för att gå ut. Jag tittade snabbt tillbaka på sätet och fick syn min mobiltelefon och ryggsäck. Jag kände en hand som tryckte hårt på min axel medan jag sträckte ut min skakiga arm för att nå ryggsäcken och mobilen. Tills jag såg Rebecca. Hon låg stilla och sov djupt mitt i all tumult. Med all kraft jag hade kvar skakade jag om Rebeccas axel tills hon ryckte till och stirrade på mig. Jag fick inte fram några ord, men drog upp henne, ryggsäcken och mobilen från sätet och trängde mig ut i mittgången. Jag höll ryggsäcken hårt mot magen och sa högt till mig själv: "Panik, panik, panik, panik...".
'Tänk om hela nedervåningen är fylld med eld?! Tänk om jag måste gå genom elden?'
"Men gå då!" någon bakom mig tryckte sin hand hårt mot min rygg när jag var påväg nerför trappen. Det fanns inte tid till att tänka på sånt. Jag stapplade ned för trappen och en sekund senare satte jag ner min bara fot mot den blöta asfalten.
" Bussen stannade. Jag tittade yrvaket upp i taket och såg nattbelysningen slockna. Ljudet av motorn varvades ner och allt blev knäpptyst. Var klockan redan tre?! Hade jag verkligen sovit i fyra timmar? Jag tittade upp på klockans rött lysande siffror. Ett! Ska de redan byta chaufför?
"Bussen brinner. Alla måste ut! NU!"
Mina ögon spärrades upp. Mina muskler blev till spaghetti. Mitt hjärtas slag tredubblades i takt. Mina händer började skaka. Lungorna lät mig inte andas. Vad gör man när det brinner? Ska jag sitta kvar? Ska jag gå ut? Det kändes som att hjärnans alla funktioner stängdes av och jag blev sittandes i mitt säte. Ett par sekunder passerade innan jag ens kunde tänka ut vad man gör när det brinner. Jag reste mig från mitt säte och tog två steg framåt i gången. En röst bredvid mig sa åt mig att ta på mig skorna. Jag sträckte mig direkt efter mina skor och började med skakiga händer försöka att dra upp skosnörena. Folk sprang förbi mig i mittgången medan jag kämpade med att hitta min andra sko i det totala mörkret. Jag hittade skon, men insåg till slut att det var slöseri med tid att försöka ta på mig den också eftersom jag hade råkat sätta den första skon på fel fot. Jag plockade upp skon och ställde mig upp för att gå ut. Jag tittade snabbt tillbaka på sätet och fick syn min mobiltelefon och ryggsäck. Jag kände en hand som tryckte hårt på min axel medan jag sträckte ut min skakiga arm för att nå ryggsäcken och mobilen. Tills jag såg Rebecca. Hon låg stilla och sov djupt mitt i all tumult. Med all kraft jag hade kvar skakade jag om Rebeccas axel tills hon ryckte till och stirrade på mig. Jag fick inte fram några ord, men drog upp henne, ryggsäcken och mobilen från sätet och trängde mig ut i mittgången. Jag höll ryggsäcken hårt mot magen och sa högt till mig själv: "Panik, panik, panik, panik...".
'Tänk om hela nedervåningen är fylld med eld?! Tänk om jag måste gå genom elden?'
"Men gå då!" någon bakom mig tryckte sin hand hårt mot min rygg när jag var påväg nerför trappen. Det fanns inte tid till att tänka på sånt. Jag stapplade ned för trappen och en sekund senare satte jag ner min bara fot mot den blöta asfalten. "
..och blev storhandlarN idag! (Ja, för mig är detta mycket för en vända på stan. Jag kan gå i flera timmar och leta och ändå inte få med mig något hem ibland.) Jag kom hem med detta från stan: (+ lite strumpor om någon är intresserad) BUT LOOK. I GOT F*CKING RAY-BANS! Känner mig som värsta filmstjärnan när jag går runt i mina nya solglasögon!
Nu sitter jag och käkar jordgubbar med socker och grädde. Vad hände? Plötsligt blev livet bara så himla göttigt.
Igår var det min födelsedag ja! Jag fick finfina grejor. Sånglektioner, örhängen, nagellack, presentkort på HM, en tv (WOAH!) och sist men inte minst; en Canon G12! Kan ju säga att jag är mycket glad över mina presenter liksom! Jag kände att jag var tvungen att gå ut och prova kameran lite and this is what i got!
... när jag kom hem från stockholm så var john & edward hemma hos mig och dom hade varit där hela tiden! shit så tokigt det kan bli! vi tog lite bilder och sen hoppade vi i min säng och hade kuddkrig och sen mimade vi till britney spears och sen.. aa. ska nog inte berätta mer för då kommer ni bli så himla avundsjuka!!!
här är iallafall en bild från idag:
visst är vi söta?! skulle inte tacka nej till att vara deras lillasyster.
fml fo real! x( idag åkte jag, lisi och kärri in till stockholm vid 12 för att dom underbara twillingarna john och edward grimes var i där idag och vi såg en möjlighet att kanske kunna träffa dom. som många andra jed-fans drog vi till stockholm (vissa åkte ända från skåne tillome) och när vi väl hade satt oss på tåget och åkt i några minuter.. ja DÅ twittrar deras tour manager liam skithög mckenna och skriver att dom redan lämnat sverige! ville dö! drog iallafall motvilligt till stockholm med ett pissigt humör, en ledsen lisi och en shoppingsugen kärri! vi kunde ju inte direkt bara hoppa av tåget mitt i skogen.. kärri lyckades hålla humöret uppe iallafall och vi gick runt i litta affärer och grejs! jag köpte mig en superman-tshirt i sorg över jedward (dom brukar ha tröjor med supermanmärket på ibland) och nu sitter vi på tåget hem igen.
nationella gick bra. puZZ
jag var tyvärr inte så fotograferings-glad igår tror jag! jag tog typ inga bilder, vilket var synd. några bilder tog jag iallafall, och dom tänkte jag att ni skulle få se! ja. det var valborg, och som alla vet så går uppsala stad helt bananas då! bästa dagen på året var igår och det är surt att dagar är korta..
det blev lunch på en brygga i stadsparken; skönt chill i ekonomikumparken; lite annat häng; mysig majbrasa i årsta; och översovning hos hanna:
idag såg jag ut såhär när jag kom hem från skolan. gårdagen var slitsam as hell.. och det var pga plugg till idag, och jag lyckades (!!!!!!) rätt bra med det jag pluggade till och så,så cheyen här ärväldigt nöjd!
som lite tidsfördriv nu så gjorde jag denhär fina: men sen kom jag på att jag har np i franska och ett och ett halvt a4 att skriva om sveriges statsskick tills imorrn. så jag blev snabbt på sämre humör igen... BUT STILL; jag är en nöjd chey!
EDIT kl 01.45: jag glömde skriva att hanna köpte ett wienerbröd till mig idag och ba överraskade mig och då blev jag huuur glad? nästan så mina mungipor sprack och det rann så mycket blod att jag behövde åka ambulans till sjukhuset. men bara nästan. och nu har jag förresten gjort klart min uppgift om sveriges statsskick och jag skrev nästan TVÅ a4:an. BRA DÄR!!!!
Jag är en 17-åring från Uppsala som lever för musik. Jag är väldigt intresserad av fotografering/filmning, mode och jag tycker om att gå på konserter och att leva on the edge! Här skriver jag om galna upplevelser, om saker jag funderar över eller musik som jag tycker om.
